Marias resedagbok och (delar ur) jonas fotoalbum

981229, tisdag

Vi lämnar Uppsala på eftermiddagen.

981230, onsdag

Framme i Singapore. Vi hinner gå på toa, ringa hem och äta lite godis efter att vi checkat in på hotellet innan det börjar droppa från taket. Och vi som trodde att vi bodde på ett ganska hyfsat hotell.

981231, torsdag (Nyårsafton)

De fixade takdroppet! Vi vaknade tidigt och höll oss ända till halvnio. Då var vi tvungna att ge oss ut. Vi hade tänkt shoppa, men tji fick vi. Suntec City Mall, det största shoppingcentrat i Singapore, öppnad inte nio. Inte halv tio heller. Och då det inte verkade vara så att de hade tänkt öppna tio heller så gav vi oss ut på vandring.
 
Chintatown var ett verkligt exotiskt inslag i det så övrigt fräscha och storvuxna Singapore. Relativt låga hus, smutsiga fasader och kinesfarbröder som satt framför ingången till någon affär med dammiga och brokiga tygbuntar.
Mot kanalen, eller floden eller vad det du var för något vatten, fanns lite trendigare och mycket fräschare kaféer och pubar.
 
Vi traskade till Orchard Street, där vi gick in och ut ur galleria efter galleria. Vi hittade två som Jonas kom ihåg att Singaporegallerior skulle vara; lite skumma, risiga och med karlar som försökte dra med en till sitt lilla affärsbås med klockor eller annat. Resten av galleriorna påminde om USA-malls. Priserna var inte speciellt låga heller. CD var det enda riktigt billiga vi fann.
 
Nyårsafton skulle vi fira med att äta riktigt fint. Vi tillbaka till Suntec och hittade en restaurang. Soppa, duva, nudlar och lite annat för cirka 120 skr/person slutade efter pålägg av serviceavgift, snacks och te som vi inte beställt (visserligen ätit och druckit av i god tro att den var en vänlighets-servicegest) på cirka 200 skr/person.
 
Vi gick runt och kollade läget lite innan vi tog oss till Orhard Street. På slutet halvsprang vi nästan för att att komma oss till en plats med lite mer människor och feststämning. Plötsligt började bilarna tuta. Då insåg vi att klockan borde vara tolv och min klocka lite sen.
 
Fyrverkerier? De fanns inte, alternativt var vi blinda och döva för dem...
 
Efter frukostshopping på Seven Eleven gick vi hem och sov.

990101, fredag (Nyårsdagen)

Ut till Sentosa Island. En riktig paradisö i jämförelse med city. Vi hade riktig tur med vädret och åkte monorail, promenerade och såg på fiskar, bläckfiskar och hajar av alla de slag. Nästa gång ska baddräkten med för några timmar i badanläggningen Fantasy Island! Sedan ut till flygplatsen efter att ha hämtat ryggsäckarna på hotellet. Slogs än en gång av hur billig taxin var. Med dricks betalade vi S$15. Flygbuss kostade S$7/person...

990102, lördag

I Nya Zeeland. Auckland. Trodde vi skulle hämtas, men fick ta bussen. Det gick också bra. Den stannade på många ställen och så även utanför vårt vandrarhem. Trevlig och pratsam busschaffis gajdade oss på väg in mot city. Berättade en version om U2:s Joshua Tree, som vi åkte förbi. One Tree Hill heter det här.

Rummen är helt OK. Lilksom kök, toaletter och dusch. Däremot var inte öppningstiderna på matvaruaffärerna OK. Vi hittade bara en affär med frukt. Så det fick bli en annorlunda kvällsmat. Vi överlevde även det.

990103, söndag

Åkte rundtur i Auckland. Bussen gick samma rutt hela dagen, så man kunde stiga av vid en hållplats, vara där en timme eller två, och sedan hoppa på bussen igen. Detta ingick i "paketet" som vi beställt hemifrån.

Vi åt således frukost, som inköptes på en mack vid Mission Bay, den första hållplatsen.

Efter en skön morgonstund på stranden åkte vi till Auckland Museum, bytte buss och fortsatte upp till Mount Eden. Inte mycket till berg, endast 196 meter över havet, ändock det högsta i Auckland och med en strålande utsikt. Tillbaks till museet och en timmes strövande där. Muséet verkade vara föremål för uppfräschning och omstrukturering, så det var lite rörigt.

Parnell street blev nästa strosplats. Vi köpte varsin fralla och la ost och tomat på. Och till efterätt fick vi jordgubbar.

Vi hade tänkt stanna till vid ett shoppingcentrum, men det pålystes aldrig, så vi missade det. Men vad gjorde väl det? Vi lyckades hitta mat att köpa i alla fall.

990104, måndag

Denna dag tog vi oss till Devonport. Även detta på "paketbiljetter". Upp på Mount Victoria, upp på North Head, traska runt lite, fota och filma lite, hitta jättegoda mackor på en supermarket, åka hem igen. Röda näsor och röda nackar. Aj! Köpte multibiljetthäfte och bokade resorna till Rotorua, Waitomo och Wellington.

990105, tisdag

Upp bittida. Åt en stadig frukost och traskade till järnvägsstationen. För att vara en så stor stad var järnvägsstationen ynklig! Dessutom svårbegriplig. Inga perrongnummer, inga skyltar på tåget. Det var bara att fråga. In med bagaget i ena änden av tåget Checka in (!) utanför och stiga in i tåget – eller snarare rälsbussen – och slå sig ner i en pälsklädd stol. Det var fyra kalla timmar till Rotorua. Shorts och t-shirt var inte mycket att ha i den temperaturen. Nästa gång ska jag åtminstone ha en varm tröja med mig.

Kontrasten var stor när vi steg ur tåget i Rotorua. Jättevarmt på pyttestation, som bestod av en friggebodsstor byggnad.

Vi åkte shuttlebus in till vårt vandrarhem för NZ$ 2/person. Klart prisvärt.

Efter att ha fått in våra saker på vandrarhemmet gick vi till turistinfo och skaffade lite broschyrer. En karta hade vi redan snott från en broschyrhög på bordet i vårt 9-bäddsrum.

På kvällen tog vi en promenad längs sjökanten. Vi såg utsikten, fåglar och varma källor. Dessutom slogs vi med flygfän i mängd.

990106, onsdag

Jonas vakande tidigt. Det gjorde inte jag. Men vid halvtiotiden, eller strax innan, var vi på vandring mot Wakarewarewa, en maoriby, som är full av varma källor och fem geysrar. I inträdet ingick gajdning och en halvtimmes framträdande. Under gajdningen fick vi bland annat se hur maorifolket tillagade sin mat ovanför varma, svaveldoftande källor. I slutet av turen fick vi sedan se hur maorierna dansade, räckte ut tungan och gjorde avancerade konster med bollar på ett snöre. Rytmiskt. De hade också en sång med pinnbyte. Tämlingen avancerade kast kors och tvärs mellan fyra personer. Man kan dock undra om spansk gitarr är maorigenuint... Allt detta för NZ$ 15/person. På eftermiddagen köpte Jonas en keps!

990107, torsdag

Morgonpromenaden gick till en liten trädgård med mycket rosor. Och inget annat. På tillbakavägen stannande vi inte till vid Pack `n`Save! Vi gick raka vägen till vårt vandrarhem och kokade majskolvar. Sovmannen låg inte och sov! Jonas hjälpte en flicka med dörrlåset. Cirka en kvart försenade kom vår lilla buss som skulle köra oss till the Buried Village. En maouri-"europa"-by som 1886 (tror jag) begravdes vid ett vulkanutbrott. Tre kratrars lava svämmade över byn. Många dog, några få från byn lyckades klara sig. Byn i all ära – om än i blek jämförelse med Pompeji – det bästa var ändå vattenfallet.

På vägen hem stannade bussen vid Redwood Forrest. Det var en experimentskog, där man vid sekelskiftet planterade mängder av olika trädsorter för att se vilka som gillade jorden bäst. Jorden saknade kobolt och selen, därför dog boskap som man hade betandes där efter ett tag. Därför detta plantage från 1901.

Efter att vi kommit hem köpte vi mat på Pack `n`Save. Köttförssås och spaghetti blev middagsvalet. Fast vi åt först efter att ha badat i pyttepoolen.

990108, fredag

Dagen började med ännu en försenad buss och vi som irrade runt innan vi kom rätt. Vi frågade tre busschaufförer, steg på och av en buss innan det blev rätt.

Väl på rätt buss blev allt så mycket trevligare. En pratglad, rund, skäggig och rödbränd busschaufför gajdade oss längs vägen från Rotorua till Otorohanga. Eller strax utanför. Där skulle Great Sights passagerare äta en barbecuelunch. Vi hade köpt mackor i Otorohanga. Men som kom avbytarchaffisen och sa att vi skulle också äta lunch. Vi trodde inte det. Men fastän han kollat våra biljetter sa han att vi kunde äta. Så vi fick ett gratis mål mat. Jättegott dessutom. Och med kaffe på maten!

När vi kom till Waitomo visade det sig att vandrarhemmet inte hade kvar några dubbelrum. Vi fick bo på hotellet istället. Eget badrum!

Vi tog på oss baddräkt och badbyxor och gick för att kolla priset på en "blackrafting"-tur. Då visade det sig att det skulle vara en tur en kvart senare. Efter lite väntan och mycket besvär med våtdräkter så befann vi oss i en grotta. Med pannlampshjälmar, läckande gummistövlar, varsin bilring (extern sådan...) och den tjockaste gajd jag skådat. Lysmaskar i mörkerfärd, stalagmiter och stalaktiter – underfantastiskbart! Dock, eftersom allt gick så fort, finns inte minsta lilla fotobevis på vårt äventyr.

Efter grottorna blev vi bjudna på soppa och rostat bröd. Och så var vi tillbaka i verkligheten.

Mjölk, vykort och frimärken nästa. Och så en promenad upp på en kulle, så vi fick bra utsikt.

990109, lördag

Vi sitter på ett tåg. Jag skriver denna dagbok. Jonas läser Garp och hans värld. Emellanåt, ganska ofta, är utsikten och vyerna mycket vackra. Vi fick vänta på tåget i Otorohanga. Nu är vi 40 minuter sena, så vi anländer först vid åttatiden till Wellington. Då har vi cirka 1,5 km till vandrarhemmet.

Det går dock ingen nöd på oss. Vi hade köpt lunchmackor och godis, Jonas har sin bok, jag har skrivandet och gajdböcker, vi har utsikten och varandra.

Det enda man kan klaga på är temperaturen på tåget. Det är kallt.

I Wellington var det också kallt när vi kom fram, nästan en timme försenade. Vandrarhemmet var varmt. Och stort! Vi sov i fyrbäddsrum och våra "rumsdelare" var, hör och häpna, finländare!

990110, söndag

Söndag är kyrkdag. Efter en stunds planlöst gående i Wellington bestämde vi oss för att gå till Wellington Cathedral. Där var gudstjänst. Vi stannade kvar, fast vi kommit lite sent. En hjälpsam kyrkvärd försökte hjälpa oss rätt bland böcker och agendor. Svårt! Mycket bläddrande och många halva deltaganden på grund av svårigheter att hitta rätt. Dessutom fanns det inga noter i psalmboken.

Predikan var lite svår att förstå. Men kören sjöng fint. Hur som helst är det roligt att ha varit med på en anglikansk gudstjänst.

När vi gick mot vandrarhemmet – som förresten låg granne med New World, vår favoritmataffär – så passerade vi Queens wharf. Där hittade vi gratisuppkoppling på Nätet. Jonas fixade oss en gratismailadress. Och så skickade vi brev till alla vi hade mailadresser till. Jonas fick kolla in Macnyheter. Alla var vi glada.

Vi köpte lunchmackor på New World, kissade på vandrarhemmet (!) och gick till Cable Car-stationen. Därifrån åkte vi upp till Botaniska trädgården. Där avnjöt vi vår lunch under det att vi var på gratiskonsert. Solen sken och livet var skönt.

Vi travade runt i den stora och fina trädgården innan vi återvände till staden.

990111, måndag

Vi började med att vakna lite senare än vi hade tänkt och kom oss därför iväg från vandrarhemmet senare än vi hade tänktk också. Men sedan gick vi i rask takt till ett telefonställe och ringde billigt till Helena. Sedan gick vi långt, tills vi kom till Australiska ambassaden. Vi kollade vad visum skulle kosta. Det var för dyrt för bara en dag. Istället gick vi till vårt nya favoritstället – och se – vi hade fått ett e-postsvar. Vi lyckades få tillgång till varsin dator. Jag kollade SvD och DN och Jonas kollade lite annat. Sedan åt vi lunch och gick till Te Papa. Det var ett stort museum, men det ska väl nationalmuséer vara. Detta var dessutom väldigt roligt gjort. Bitvis kunde man tro att man var på ett nöjesfält. Vi tog oss en tur in i framtiden. Vi åkte tidsmaskin. Fick se oss själva på en duk, kunde byta färg på oss själva, åkte snowboard och flög. Allt på skärmen. Sedan fick vi en tur med framtidsflickan som var vår gajd. Det var studsigt och svängigt så man blev nästan åksjuk. Men roligt var det. Efteråt försökte vi näta i Queens wharf igen, men då var det stängt där.

990112, tisdag

Vi steg upp tidigt på morgonen och gav oss iväg till färjeläget. Efter en kö för mycket var vi klara att ge oss ut på färden. En sak som är lite konstig med svenska ögon sett är alla dessa incheckningar. Bagaget och du själv ska checkas in och separeras både på buss, tåg och färja. Om det bara är vanan som gör det vet jag inte, men nog känns det svenska sättet, där man själv tar hand om bagaget, smidigare och snabbare.

Nåväl. Efter en något försenad ankomst till Picton åkte vi buss till Nelson. Där gick vi in på närmsta informationskontor och hörde oss för om möjligheten att boka en kajaktur i Abel Tasman nationalpark. Men där möttes vi av den första snorkiga och inte alls hjälpsamma turistinfonissan. Vi gick ut. Rakt över gatan låg en annan infobyrå. Där träffade vi å andra sidan den mest hjälpsamme turistinfonissen. Så vi sprang mellan hans byrå och vårt vandrarhem och bokade in en kajaktur i Abel Tasman och en valsightseeing i Kaikoura. Det sades oss att det inte gick att simma med delfiner på lördagar (när vi skulle komma dit), på grund av att naturvårdsverket bestämt det så.

Även denna gång hade vi jättenära till vår favoritlivsmedelsaffär, New World!

990113, onsdag

Tidigt på morgonen (nåja), klockan åtta, blev vi hämtade av kajakmannen. Vi åkte i en timme innan vi kom till stranden vi skulle släppas av vid. Sedan hade kajakmannen en och en halv timmes instruktion. Många upprepningar... Nu vet vi vad vi ska hålla utkik efter för förändringar av det vackra vädret vid havet i alla fall.

Nåväl, vi kom oss iväg. Började paddla i den inte direkt avfolkade parken. Blev hungriga ganska snart och styrde till en strand som inte var helt "crowded". Där värmde vi upp våra konservburkars innehåll: makaroner och bacon i ostsås. Ingen stor delikatess, men mättande.

Vi paddlade vidare, tittade på den vackra naturen, kämpade oss igenom ett lite mer böljande parti och vilade på en strand – som visade sig vara privat, mitt i en nationalpark! Pratade lite med en amerikan och gav oss sedan av igen. Jag, trött i armarna, föreslog att vi inte skulle ta ett jobbigt parti som var alldeles innan Tonga Island. Vi skulle ju ändå ha så nära nästa dag till sälarna och de små pingvinerna på Tonga. Vi strandade därför vid Mosquito Bay – som visade sig göra skäl för namnet – och slog upp vårt tält. Tio i sex var tältet uppe, sex började det regna. Skönt att ha stannat till och ha fått upp tältet i tid. Det regnade hela kvällen, så vi kokade vårt te i regnet, borstade tänderna i regnet... Vi somnade med regnet smattrande mot tältduken.

990114, torsdag

Det regnade hela natten och morgonen. Vi kokade inte ens te, för det regnade. Jonas språkade med en annan man som sa att vädret inte skulle bli bättre, utan snarare tvärt om. Vi slängde ihop våra grejor och stuvade ner allt i kajaken. Vi skulle bli upphämtade en bit längre norrut – men si det blev tji. Vi kom oss inte norrut. Vågorna var lite för höga för att vi skulle våga oss förbi den passage som var märkt som mer svårpasserad på kartan. Vi fastnade på en sten en kort stund och bestämde oss snabbt för att åka söderut istället. Vi åkte till en strand där det fanns telefon, så att vi kunde meddela att vi ville bli upphämtade där istället.

Det blev tre timmars väntan på vår Aquataxi. Eftersom vi var tvungna att vänta på stranden för att hålla kajaken vid vattenbrynet – tidvattnet var på väg ut – blev det till slut ganska kallt att stå där i regnet. Allt var blött av regn och saltvatten (lätt överdrift, men ändå): sovsäckar, jackor, tröjor. Och var det inte blött så var det i alla fall fuktigt. Kameror hade vi som tur var haft i en vattentät påse. Tråkigt att inte ha sett sälar och pingviner, skönt till tusen att få komma inomhus och få en varm dusch till slut.

990115, fredag

Lämnade igen lånt kök på sportbutiken. Besökte Nelsons Cathedral. Shoppade en tröja till Jonas och ett halsband till mig. Köpte lunchmackor och satte oss på bussen och åkte till Blenheim. Därifrån vidare till Kaikoura.

Det är inte stort, men vandrarhemmet låg ändå långt bort!

Dyra matvaror. Stängda affärer. Ständ turistinformation redan klockan fem! Kallt var det också.

990116, lördag

I dag har vi sett på valar. Två och en halv. Två hann vi se riktigt ordentligt innan de dök, jag det vill säga vi såg de 0,68% av valen som man ser ovanför ytan och den halva valen hann vi bara se stjärtfenan av. Trots att det var vindstilla i själva Kaikoura var det ganska guppigt på havet. Det kändes lite i magen.

Efter valturen gick i Kaikouras ytterkanter för att försöka hitta maorihantverk, som var utmärkt på en karta. Tyvärr fann vi det inte, men vi hittade glass!

Efter att ha ätit lunch på vandrarhemmet strosade vi längs stranden och fann vackra vyer i denna dags soliga och relativt varma Kaikoura.

990117, söndag

Tåg till Picton, färja till Wellington. Där ett par timmar före incheckningen till nästa tåg. Vi passade på att gå till vår favoritaffär och köpa kvällsmat. Vi hade redan på färjan ätit ett deliciöst mål varm mat fish `n`chips. Efter New World gick vi och ringde till Jonas föräldrar, trots att klockan i Sverige då bara var strax efter sex på morgonen. Tillbaka till stationen, gå på toa och checka in. Elva timmars resa framför oss.

990118, måndag

Det skulle visa sig bli fler. Vi kom till Auckland ett par timmar försenade efter att vårt tåg mitt i natten hade blivit tvunget att putta igång ett godståg! Väl framme gick vi och köpte frukost och fick en smula information på turistbyrån. Ryggsäckarna lämnade vi hos en man i Sky City Centre och tog sedan en sväng in på kasinot. Eftersom vi inte hade så mycket pengar kvar och dessutom inte hade något aning om hur man spelar vare sig roulette, black jack eller enarmade banditer nöjde vi oss med att videofilma lite. Efteråt upptäckte vi på en skylt att det var strängeligen förbjudet att göra så...

Efter att ha tagit en sväng på stan och köpt ett halsband till Jonas promenerade vi iväg till Mission Bay för att sola och bada en smula. Vi trodde att det inte skulle ta så lång tid, men var inte där förrän en och en halv timme senare. Eftersom det var lunchdags delade vi på en stor Quattro stagioni på restaurangen S:ta Lucia innan vi tog oss ett snabbdop i det (just där) långgrunda Stilla havet. En kvart i solen vågade vi oss också på innan vi duschade och tog bussen tillbaka in till centrum igen.

Väl framme där promenerade vi mot hamnen och studerade alla nybyggnationer som är på gång inför Americas cup-seglingarna som ska gå av stapeln där. Varje land lär till exempel komma att få en egen hamn att husera i. Redan nu låg åtskilliga stora segelbåtar på plats för att träna och tävla mot varandra.

På kvällen tog vi bussen ut till flygplatsen och hittade varsin riktigt bra soffa att sova i inför morgondagens långa resa.

990119, tisdag

Vid femtiden på morgonen vaknar vi efter en förvånansvärt god natt och checkar sedan in våra ryggsäckar. De lär ska ta sig hela vägen till Sverige på egen hand, från och med nu. Så bär det så småningom av till Sydney. Därifrån till Singapore. Därifrån till London (där vinterkylan åter börjar göra sig påmind).

990120, onsdag

Från London tar vi vårt sista flyg på resan till Stockholm och är till slut framme efter ungefär 30 timmars flygning totalt. Jonas får sin ryggsäck, men inte jag. Senare får vi veta att den vände i London och åkte tillbaka till Singapore. Först ett par dagar senare hittar också den fram till Svartbäcksgatan i Uppsala. Jetlagen visar sig vara svårbemästrad och vi håller oss vakna endast med stor ansträngning. Till slut somnar vi på seneftermiddagen och vaknar först senare på kvällen igen. Men det är skönt att vara hemma igen. Trots allt.